Odlarföreningens historia

Lindholmen var ursprungligen en ö. Här fanns under medeltiden en borg uppe på Slottsberget.

Denna var raserad på 1600-talet. På 1500-talet fanns ett varv nedanför Slottsberget.

Fram till 1840 användes Lindholmen huvudsakligen för jordbruk

1845 startades Lindholmens varv som utvecklades snabbt.

Under 1850 – 1900 växte bostadsbebyggelsen på mark som varvsarbetarna arrenderade av varvet eller köpte av bönderna. Någon byggnadsplan följdes inte. En stor del av husen uppfördes som självbyggeri, ofta genom lagarbete t.ex de typiska 4-mannahusen och 8-mannahusen.

Lindholmen med sin rika byggnadshistoria, som går tillbaka till 1200-talet är den mest värdefulla miljön vid Norra Älvstranden.

Lindholmen har av riksantikvarieämbetet den 5:e november1987 beslutat utgöra området som riksintresse som unik miljö, byggnadshistorisk , socialhistorisk och kulturhistorisk synpunkt.

Lindholmens bostadsområde har alltid uppfattats som en stadsdel med egen identitet.

Lindholmen utgör en klart urskiljbar egen enhet men utgör samtidigt en del i den större bebyggelsen runt Sannegårdshamnen.

Potäteråkern

De flesta boende på Lindholmen var varvsarbetare med egna odlingar runt sina fastigheter.

Den s k potäteråkern var redan tidigt en del av varvsarbetarnas möjlighet att få ett tillskott till sin försörjning – man odlade potatis, rotfrukter, kål samt örter och kryddväxter för dagligt intag samt som medicin.

Odlingsområdet

Efter varvskrisen kom en period av tillbakagång med många olika inslag av odling.

Marken som kommunen ägde arrenderades ut till enskilda odlare. Det har berättats av det var bl.a danskar som hade god kunskap om odling och odlade med stor framgång upp mycket bra jordkultur för bl.a köksväxter m m .

Efter hand som åren gick kom även andra som ville odla såsom Ungrare, Portugiser , Jugoslaver, Finnländare som var och en hade med sig sin odlingskultur – som fick rykte om sig och självklart var det den inhemska befolkningen i området också med.

Det blev ett verkligt erfarenhetsutbyta i att odla . Resultaten av odlingen blev succé och det spred sig vida omkring.

Göteborgs kommun kom med ett förslag till odlarna att bilda en Odlarförening för att underlätta för förvaltningen i hanteringen av området. Kommunen vill endast ha en arrendator

och inte hålla på med många inbetalningar från enskilda odlare.

Den nya planen

När det nya bostadsområdet planerades togs det hänsyn till den unika miljö som Lindholmsområdet är – redan i förberedelserna för en detaljplan skulle man bevara den äldre bebyggelsen i samklang med den nya vid Sannegårdshamnen.

I den fastställda detaljplanen av den i laga kraft den 28/12 1990 finns nuvarande odlingsområdet inplanerat.

Att bild en förening var inte populärt av alla och ett visst motstånd uppstod hos nuvarande odlare som kände sig beskurna i sitt odlande.

Att förändra och se nya möjligheter var fastighetskontorets paroll och så blev det.

Lindholmens Odlarförening

I samråd med odlarna och Göteborg fastighetskontor beslöts att bilda en odlarförening.

Det föregicks av en interimsstyrelse med bland annat Lars-Otto Nagy, Jan-Åke Lidén och Joaquim de Sousa Mestre, som fick i uppdrag att förbereda bildandet av föreningen

Vid ett möte den 20 november 1996 samlades odlare och representanten för fastighetskontoret Kenneth Eklind som valdes till mötets ordförande.

I protokollet kan utläsas, citat” Mötet tillfågades om dess syfte var att bilda en odlarförening. frågan besvarades med ja” därefter antogs namnet Lindholmens Odlarförening samt stadgar och interimsstyrelsen fick ansvarsfrihet.

En styrelse bildades till ordförande valdes Jan-Åke Lidén, sekreterare blev Lena-Britt Järnstedt, kassör Lars-Otto Nagy samt suppleanter, revisorer och valberedning.

Mötet blev ett mycket positivt och alla odlare var till sist överens om att förnyelsens vindar på Lindholmen råder.

Det beslutades om 1997 års avgift till 2,50 kr/ m² samt tillkommer under åren 1997 och 1998 150 kronor per år och lott för uppsättning av staket.

Den 6 april 1997 undertecknade Lars-Otto Nagy ett arrendekontrakt med Göteborgs fastighetsnämnd. Kontraktet kompletterades med 28 paragrafer som villkor och dessutom

områdesriktlinjer det vi idag kallar ordningsföreskrifter.

Områdets förändring

Nu började planläggning av det nygamla området där man skulle mäta upp ytan av lotterna för att få korrekta uppgifter av lottens storlek. Vissa odlare hade stora lotter som fördelades till att fler kunde få möjlighet till att odla. Initialt fanns cirka 30 odlingslotter i föreningen.

Styrelsen hade sina möten och det gjordes anteckningar men inget är bevarat – det är först 2003 som det börjar bli mera dokumentation.